I Vänerland
sånger om Vänern, Kinnekulle och Kållandsö
Varmt välkommen till I Vänerland!
Under åren 2012 - 2024 har ett stort antal dikter och sånger skapats inspirerade av Vänerlandets
vackra och mäktiga natur och dess intressanta och spännande historia.
Samtliga dessa dikter är skrivna av Arne Appelqvist med tonsättningar av Katarina Torgersson.
Läs mer om projektet genom att klicka på rubrikerna i menyn ovan.
- Ny utgåva på gång! -
Beräknad utgivning
sommaren 2024
Ny dikt av Arne Appelqvist, mars 2024:
Sommarnatt vid Vänern
(vers 1 av 4)
Med oändlighetens skimmer vid en dimbeslöjad strand
stiger solen över Vänerns vida vatten.
Skuggor, dagrar vandrar sakta mot vårt sommarsköna land
med smaragders gröna lyster i sin hand.
När av solen mättat vatten i en laber sunnanvind
rullar in mot land och värmer våra stränder.
Ja, då hör vi löven dallra in bland björkar, alm och lind
in i sommaräng vid ädelskogars "grind".
Vår i Vänerland
Läs och provlyssna några av våra vårsånger
- Klicka på en titel för att läsa hela texten -
När ädla lövträd grönskar och Vänern andas fritt,
då bjuder Kinnekulle till trefaldighet av vitt.
Vid skogskärr och i hagar, i löväng, lund och vall,
där väver våren skirt en dräkt av blad och daggkristall.
Det ångar ifrån lövverk som silar solens ljus,
från knopparna som brister i den ljumma vindens sus.
De vita vandringsmolnen vid Bergets högsta topp
har byggt en baldakin som rymmer
kärlek, tro och hopp.
Ur mörkret och ur dimman vid Vänerns horisont
steg innanhavets måne upp en silvrigt vacker kväll.
I vågstänk sköljdes stranden vid dyningarnas front
med skönhetens reflexer över klippor och mot häll.
I skogens dunkla gömmen vid videsnårens rand
låg slöjor av ett töcken med ett stänk av stjärnors glans.
Förunderligt stod tuvull i månljust fagert land
med rosafärgat skimmer ifrån fjädermolnens dans.
Glänsande djupblå är Vänern om natten,
vågorna rullar mot mörk horisont.
Norrskenet står över avlägsna vatten,
rymden är ljus under stjärnhimlens front.
Sfärernas färger och rytmer ger mönster,
skänker förundran, ger natten en röst.
Molntappar svävar i natthimlens fönster,
vandrar med vårvindens värme och tröst.
En vårnatt vid Sjöråsens drömfagra vik,
när vitsippan blommar i strandskogens flik,
då lyser primörer i löväng och lund.
I landskap som skiftar från stund och till stund.
En lekgädda vakar vid vassvikens rand,
då båten vi färdas i närmar sig land.
Kring stäven, i fören, står bogvattnet vitt
i vågor som skapats att röra sig fritt.
Vi går där försoningens våg rullar in
vid stränder där marken är din och är min.
Där vitvattnet skummar, slår in över land,
och vassarna vaggar vid stormsliten strand.
Vi går genom leden på vägen till Heden
och lyssnar till storspovens drill från en mad.
I bländande ljus som från flertal av solar
står Olsson där nere vid stugan och gnolar.
En vårdag på Kullen i oxlars arkad.
Kom lyssna till Dalbosjöns brytande vågor
mot stänkvåta kobbar i vindglädjens sol.
Se bergen i Dalsland i kvällssolens lågor
under en välvande djupblå kupol.
Känn hur vårt mäktiga innanhav svallar
vid taggiga klippor och farliga grund.
Hör rasslet och skrapet från klapperstens vallar,
när kvällsbrisen tilltar vid öar och sund.
Ädellövskogen står rik.
Såtens kalkkärr vajar skönt.
Skimrar i skir mosaik,
ängarna lyser av grönt.
Alvar med kalkhäll och grus.
Skönsång i storekens sus.
Mulmekars stammar tycks myllra av liv,
utav läderbaggars kiv.
Men fågeln lystrar på sin gren i skogens slyn.
Den dyker blixtsnabbt mot en sork i våtmarksdyn.
När bytet spetsats av hans näbb i kärrets lagg
får det sin plats i skafferit på törnets tagg.
Törnskatan sjunger med smäktande ton
inne i hedmarkens snår.
Kommer från söder, från Afrikas Horn,
kvittrar om värme och vår.
Sången går lågmäld bland törnen och slån
bort emot fuktäng med hjortar och rån.
Letar sig fram med en munter refräng
till rikkärrets blomstersäng.
Med en skönhet utan like, med en fägring utan gräns
ligger Berget invid Vänerhavets strand.
Vårens vindkör skänker toner
i en brissom hörs och känns
just när stjärnorna på himlavalvet tänds.
Vågor bryts i vita kammar
när en kvällsvind går mot land,
vaggar stränderna till nattens ro och dröm.
Månens skära bär en hyllning
till en anrikhetens strand,
sätter klevorna, ravinerna i brand.
Copyright © I Vänerland - Arne Appelqvist - Katarina Torgersson 2012-2024