Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Invid tallskogens hällmark, på uddar och näs,
står ett skymningens skimmer i brunvissnat gräs
då den bleknande vårvintersolen går ned
över kobbar och klippiga ed.
När en knipflock syns landa i lugnvattnets råk
hörs de visslande vingarnas urgamla språk
med en ton från den avlägsna keltiska strand,
med en hälsning från iriska land.

Natten sänker sig mjukt vid ett froststjärnigt bryn,
lägger blånande skuggor i myrmarkens dyn.
Tänder radband av glimmande stjärnor i skyn,
sänder ljus över knoppande slyn.
Här kan nattskärran dyka med spinnrockars ljud,
ge från tallskogens moar sitt hemliga bud
om de doftande skogarnas läkande kraft,
om de ångande markernas saft.

Nu hörs blankvattnets dopping i praktdräktens skrud
ge åt skymningen liv med sitt skorrande ljud.
Och den orörda stillhetens rymd och mystik
skänker lommarnas lockrop lyrik.
In bland stormvridna furor i hällmark och mo
där kan friheten andas i vårvinterns ro.
Där kan talltitans sång få sin särskilda form
ur den tystnad som skänks efter storm.

Över grundvikars vassar och nattdimmans lek
hänger vårvinterns månskära underligt blek.
Strör reflexer i strömdragens virvlande spel,
in bland edor och blanksvarta sel.
Över drivis och drivved  går nattbrisens sus
och förenas med mäktiga vingslagens brus,
där som sångsvanar färdas i storslagen flykt
över landet som fäderna byggt.

In i marker som blommar från vår och till höst
finns pyrolor och fukthed med ljungögontröst.
Där står klockgentianor och dysäv och ag
på en berggrund av grönstenars slag.
Mosaiken av lindskog, av ekar och tall,
utav myrar och betade hagar och vall,
ger åt flora och sällsynta svampar en mark
med vision av en Gudsrikets park.

Över vattnen vid Vigeln, legendernas ö,
i en skärgård som smyckar vår stoltaste sjö,
där står stjärnhimlen ljus över kobbar och skär,
visar fåglar vart vingarna bär.
Och där borta vid Forsholm står skogarna tyst
som i vördnad för månljus som kyrkstig belyst.
Här gick pilgrimers väg i ett sken ifrån skyn
mot Den Helgade Kyrkan i byn.