Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Kom skåda höstens glans kring Vänerns vatten,
när stjärnor brinner över himlens päll.
Se spegelblanka vikars sken om natten
och lyss till vingslag under månljus kväll. 
Hör vågor vandra in mot Vänerns vikar     
in under norrskensflammors röda glöd
i vatten som vårt Vänerland berikar
när månen stiger sakta, stor och röd.

En stilla höstkväll invid Vänerns stränder
då månens ljus försilvrar ekars sal.
Och lommars klagorop ett budskap sänder
med lockton över åsar, däld och dal.
De svinner bort och dör i fjärran skogar,
förtonar sakta i en silversky.
Ett vandringsmoln drar bort där gässens plogar
mot söder i en stjärnljusmättad vy. 

I svartblankt vatten, där som dimmor rullar,
en lång och månljus natt i höstens tid
ses vita nattmoln vandra över kullar
ner över dalar och vid berg och lid.
Då kan man se hur månens silver blänker
i strida strömmar och i forsars fall,
när norrskensflammors eld sig sakta sänker
i stjärnbeströdda skogar, äng och vall.

Vi längtar kärlek och vi söker Ljuset,
vi känner lugnet i naturens famn.
Och bortom tid och rum vi anar suset
av outgrundlig trygghet i en hamn.
Vid Vänerns stränder kan vi lyss till bruset
från vida vatten och från ekars Sal.
Så låt oss sakta gå att söka Ljuset
i trons och Löftets egen Katedral.