Spirande, glimrande
glänser strandängens djupa, gröna gräs.
Skirande, skimrande
vårlyser ädellövskogar och näs.
Vindlande, vävande
står den flortunna grönskan vid vårt hus.
Glidande, svävande
flyger en havsörn i kvällshimlens ljus.
Ute på solvärmd häll
växer vresigt en krum och krokig tall,
kryper i mossors fäll
ut mot klapperstenars vall.
Vildvackert björkskogskratt
pryder skönt en löväng invid Väner-gatt.
Ändlösa vassar står
bortom en hagmark med betande får.

Vårbäcken ringlande
störtar utför där klinten dyker brant.
Skrattmåsar singlande
far över rasbrantens högresta kant.
Falnande, flammande
sjunker solen i Lurös skärgårdskrans.
Lekande, glammande
vårfirar svalor i flygande trans.
Bort över Väner-slätt
panorerar ett land i vårlig skrud,
bekransat och strålbeklätt
som en hyllning till vår Gud.
Klippor och blanka skär
lyser som kristall i Vänerhavets sfär,
smyckar vårt Vänerland,
slipat av vågor och blästrande sand.

Vildvågor vandrande
paraderar i Dalbons krabba sjö.
Bränningar hamrande
formar vår strand på ett skönt Kållandsö.
Grönskande, glänsande
ståtar Storekens ekar i en lund.
Seglande, länsande
går en farkost i vårt sund.
Okuvad, otämjd våg
rullar bort emot Dalslands blåa rand,
går med orubblig håg
fram mot solnedgångens land.
Solen har dolt sig trött
bortom alla åsar skimrande i rött.
Dalar och höga berg
lyser av Skapelsens vackraste färg.

Värmlandssjön böljande
formar mönster från himmelens kupol.
Skymningen höljande
skälver i ljuset från sjunkande sol.
Älvarna strömmande
går med vårflod från fjällen i nordväst.
Skogarna drömmande
sjunger om forsarnas vårliga fest.
Vårt vackra Värmlandshav
speglar diktens, musikens sköna sal,
landet som Gud oss gav,
skapandets och konstens dal.
Gripande, vemodsfyllt
anas alla verk som livet har förgyllt.
Vänerhav går till ro
stilla och lugnt med förtröstan och tro.

Simmande, flytande
vilar Eken i vårkvällsharmoni.
Höststormar rytande
har sedan länge gått minnet förbi.
Skapande, helande
står vår skärgård i Skapelsens mystik
Drottninglikt delande
gåvor av ädel och skön mosaik.
Öarnas krans står rik,
ligger tyst i en ljummen pålandsvind.
Borta i skrakens vik
ropar göken från en lind.
Himmelens lots har sänt
facklorna som brinner och som stjärnor tänt.
Blåvitt är månens sken
över kalottberg när kvällen är sen.