Kom lyssna till Dalbosjöns brytande vågor
mot stänkvåta kobbar i vindglädjens sol.
Se bergen i Dalsland i kvällssolens lågor
under en välvande djupblå kupol.
Känn hur vårt mäktiga innanhav svallar
vid taggiga klippor och farliga grund.
Hör rasslet och skrapet från klapperstens vallar,
när kvällsbrisen tilltar vid öar och sund.   
 
Känn luft lätt att andas i skärgårdars slummer
en vårdag vid Eken då kvällen är ljum.
Vid vassfält så gröna som skogarnas lummer 
syns glänsande rester av linnevitt skum.
Med kopparens färg ligger Dalbosjöns spegel
och vikarna glänser som nyputsat tenn.
Det glittrar och blänker i båtarnas segel.
Elysions fjärdar är vårarnas vän!

 
Från pärlband av öar och strändernas sängar
hörs vänliga visor i pelarprydd skog.
De kommer från vindharpans skönaste strängar,
av Eolsmusiken kan ingen få nog.
Som fris av emalj med ett källdrag förbunden  
kvillrar en vårbäck i strandskogens bård.
Den ringlar sig fram i den slumrande lunden,
till toner med vindvridna tallars ackord.
 
Flockar av vildgäss drar bort emot väster,
de flyger mot Megrundets mytiska fyr.
En urbild av frihet i vågornas fester,
en yrande dans till dess morgonen gryr.
I hagen vid hägnet där majnycklar blommar,
hörs vakorna sjunga om bergen på Dal.
En göktyta varslar om Vänerlands sommar,
om fagning och hamling i lövängens sal.
 

Från Höga landet och Dettern i söder,
i murgrönans rike och vassarnas land,
där går "Dalbostigen" till värmländska bröder
bland uddar och holmar  från strand och till strand.
Dalbon bevattnas av hundratals sjöar,
av bäckar och åar från skogklädda berg.
Vid sommarnätternas drömfagra öar
går månljusa strömmar med silvervit färg.
 
I Dalbosjöns vatten har sjöfolket härdats
av stormiga nätter bland grynnor och skär.
I flygsandens yrande moln har de färdats,
i isvindar, snötjocka, mörker som tär.   
Allt svårt går i glömska vid milslånga stränder,
när Vänersol glöder som ässjornas färg.
Låt budskapet spridas i riken och länder
om Sjön som bekransas av skogar och berg.