Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Nattdimmor stiger ur alkärrets lagg,
strör ljus över svartblanka vatten.
Viden och strandgräs försilvras av dagg
när fullmånen lyser i natten.
Dimmorna vandrar,
åars meandrar
ringlar sig fram i vår drömfagra skog.
Ugglor som ropar,
älgtjurars gropar
göms bort i snåren där sommaren log.
Månljusreflexer i ungbjörkars ängd,
minnenas mängd.

Aning av frost och av färgernas höst
skymtar i asparnas lundar.
Luften är hög och i trastarnas röst
hörs det att hösttiden stundar.
Gulnande hagar,
storlom som klagar.
Långdragen lockton som skär genom byn.
Nattdimmor stiger,
småfåglar tiger
Gässen hörs flyga i plog genom skyn.
Månsilvret blänker så skönt för min syn.
Vacker är vyn.

Under den tindrande stjärnhimlens sal
drar flyttfåglar bort emot söder.
Bruset från vingar i dälder och dal
skall höras av sydländska bröder.
I blygråa skyar,
högt över byar
flyger de bort i en kilformation.
Ledda av mönster
i natthimlens fönster
lyss de till sfärernas högstämda ton.
Snart skall de finna sitt mål, sina bon,
lugnet och ron.

Kom låt oss gå genom hedar och vall
till Vänerhavs månlysta stränder.
Stanna en stund nära forsarnas fall
och lyssna till sträckande änder.
Vänerlands kullar,
vågor som rullar
bort emot Slottet på blommande Ön.
Stjärnljusa nätter,
norrskenets slätter.
Aldrig har Skapelsen varit så skön.
Böjer mitt knä med tacksägelsens bön,
den bedjandes lön.