Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Över böljande kullar går landsvägen fram,
där en pilgrim kan söka sin rot och sin stam.
Ibland gyllene åkrar som vilar till höst
kan vi ana en Skaparens röst.
När det ringer från Gösslunda kyrka till bön
då går tonerna fram över kullarnas krön
med ett tack för de bördiga åkrarnas skörd,
med ett tack för att bönen blev hörd.

Ut på åkrarnas holmar det lyser en prakt
som ger skimrande ljus åt en underskön trakt.
Den ger insikt och tro på Tacksägelsens dag
om en sanning, en visdomens lag.
Ifrån ekarnas kronor, från lönnar och lind,
ger oss färgerna bud om en vidöppen grind
dit de klingande klockorna bjuder oss in
med vision av Den Eviges vin.

Längs den vindlande vägen mot Kävelstocks fjärd
känns historiens vingslag från urgammal värld.
Mellan åkrar och knallar och enbackars krön
skönjs den sökande pilgrimens lön.
Och där borta vid Spårön står Flarkfjärden blank
där de krigiska danernas skepp sköts i sank.
Ut vid Lindholmen anas ett medeltidsslott
där de anrika ätterna bott.

Bortom Flarken hörs sävsparvens invigda sång,
som sen forntid har ärat den vandrandes gång.
Öppnat porten mot landskap med våtmark och häll,
visat väg över mossarnas fäll.
Bortom bården av surdragens småväxta tall
kunde pilgrimer höra det mäktiga svall,
känna doft, höra brus från vår storslagna sjö
på sin väg mot Lycksalighets ö.