Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

I Kruses lilla stuga invid Kinnekulles rand
där bodde Niklas Johansson vid Kinnevikens strand.
Han lotsade galeaser till Blombergs stolta hamn
Han dansade i sommarkväll med Tilda i sin famn

Han var en bygdens stolthet, en tusenkunnig man
I Sjöhagen vid klinten han livets lycka fann.
Där födde Kruse-Niklas kreatur och gris.
Han fiskade på somrarna i ljummen aftonbris.

Och Kruse-Niklas gjorde tjänst på Blombergs stora gård.
I skogarna han jagade och fällde räv och mård.
Han kunde hugga timmer, han kunde bygga hus.
I skogen högg han veden invid lägereldens ljus.

Han kunde hugga stenar, han kunde bränna kalk.
Han kunde mura stugor, han kunde lägga balk.
Och ute över fjärden vid Källby vackra ö
i väntan på att lotsas låg galeaserna på kö.

Men 1888 i svår novemberstorm
där kom i mörka vatten en våg som var enorm.
Niklas vackra snipa slog runt och gick i kvav.
Han drunknade en kuslig dag i Vänerns krabba hav.

Och ännu i november i våra Nådens år
kan våra kinder vätas av vemods sorgsna tår.
Vi tänker på hur Tilda fick ropa utan svar,
hur tung den bittra sorgen för de fyra barnen var.

Men nu i sommartider bland blommorna i mängd
vi anar Niklas Johansson i Salighetens ängd.
Han dansar ibland rosor, han dansar allra mest.
Han alltid hört till dem som Livets Herre danat bäst.