Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

När vi gick i sena timmar längs meandrarna vid ån,
kom balsamisk doft från pors och vilda slån.
Vassar vaggade i vinden, selen lyste som kristall
och i fjärran syntes forsens strida fall.
Forsens ångor steg så sakta och med grace i månens ljus.
Ifrån fallets silverströmmar kom ett brus.
Och vi hörde uttrar leka,
under stjärnor sommarbleka,
i den dunkla furuskogens milda sus.

Över edors blanka vatten, där som strömmens starar dök,
låg en slöja från vår nyings eld och rök.
I den näckrosprydda höljan blänkte månens skära klar
med ett vemod från vår barndoms flydda dar.
När vi sökte efter ekon från den tid som en gång var,
gav reflexerna från månen inget svar.
Men i vita vatten speglas
nog en sanning som förseglas
i en källa evigt klar och uppenbar

Med en midnattsmässas skönhet i en mäktig katedral
stiger sluttningar mot Bergets Stora sal.
Där kan forsar gå till vila i de lugna vattnens ro,
där kan pilgrimsdrömmar gro i hopp och tro.
Vi såg himlaljus som skälvde i en källa klar som sol
och hur nattens himmel välvde en kupol.
Över ädelskogar gröna
svepte moln, arkaiskt sköna,
mot ett Vänerhav så blått som skogsviol.