Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Vid grävlingberget mellan små raviner
vi vandrar sakta ner mot Vänerns strand.
Där går en barrhal väg i serpentiner,
en våtmark prunkar i ranunklers land.
Men skogen öppnar sig, där ligger viken
som ett mirakel gjort av högre hand.
Den ligger vid de vackraste av stränder.
Där vill vi bo för evigt, vad än händer.
Där alla dagar är förundrans tid.

Våra stränder de har stolta anor
med minnen ifrån mesolitisk tid,
då folket levde med sakrala vanor
och spred kultur och kult kring Vänern vid.
De kämpade med isar och med stormar
och såg i fågelsträcken förebud.
De skapade ett land med sina händer.
Med kunskap som de fört från andra länder
de byggde leder som gick västerut.

Historiskt vingslag flyger över fjärden,
här stod ett slag en gång vid Råda ås.
Den kristna tron gav folket nya värden
från pilgrimer på väg till Nidaros.
Och hårda vindar sänder oss ett budskap,
vi kommer alla från ett stormigt hav.
Vi minns den allra stoltaste galeasen,
som seglade med allra största gracen.
Men drev mot klipporna och gick i kvav.

Det fanns en tid då ”dalbodörrn” stod öppen
i alla kyrkorna kring Kållandsö,
då kyrkobåtar följde pilgrimsrutten
mot kristningsmarkerna invid vår sjö.
De kom från Värmland och de kom från Dalsland
i vresig sjöhävning ifrån nordost.
De hörde nog på nytt den milda rösten.
Den röst som ger den allra största trösten,
som fick en storm att stillna och att dö.

Vid pilgrimseldarna fick folket lära
det glada budskapet från fjärran land,
att Jesus Kristus kommit för att bära
all sorg och längtan i sin starka hand.
Han hade avstått allt i Himlens salar
och blev för oss en tjänande gestalt.
Ett bud om tro och hopp för hela världen,
det spred sig som en löpeld runt kring fjärden,
om en rättfärdighet som kom av tro.

När Sigvat Thordarsson för tusen år sen
från Norge reste hit till Kållandsö
för att få tala med de stolta göter,
som bodde på det goda folkets ö.
Då såg han nog en härlig vik som möter
ett berg på Kinnevikens östra strand.
En måne stor och rund i sommarnatten,
ett silverband som glittrar över vatten
från Kinnekulle bort mot Ullersund.