Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

När daggen vätt rosor och solen gått ner
står dimmor vid sankmarkens äng.
Där kvällsmolnen vandrar och nymånen ler
går budskap till darrgräsets säng.
I skuggspel vid ekar som skymningen krönt
som vore det svar på en bön,
står ädellövsskogar så skimrande grönt
vid stränder på blommande Ön.
 
Vid drömfagra öar står nymånens päll,
den vetter mot blå horisont.
Himlen står grann som en blå akvarell,
i ljuset från stjärnhimlens front.
Vågornas rytmer och slagen mot strand
bär ton som från brusande hav.
Bränningar sjuder och rullar mot land
musik med den högsta oktav. 

I gryning hörs fåglarnas eviga sång.
Den ljuder i ängar och skog.
Från havsörnens vingar och skyarnas gång,
hörs bruset där Skapelsen log.
Vågornas rytmer bär ton till din vik
i strömmars och bränningars dån.
Den gnistrande sanden gör livsglädjen rik
i landet vi fått som ett lån.

Fria att ströva i våtängars dyn,
i sankmark som doftar av vår.
Att lyssna till sånger och vingslag från skyn
vid vikar där ekdungar står.
Fridfull och färgrik står ekarnas strand
vid horisonternas sjö.
En stigande sol sätter himlen i brand
vid skärgård som smyckar vår Ö.