1. Dunkelblå himmel står
över Fröfjordens mytomspunna värld.
Skyarnas skuggor går
gåtfullt mönstrande vår fjärd.
Strandskogens björkar får
ur det silade ljusets håg och hand
lyster där stillhet rår
invid vikens östra strand.
Kyrkan står silvrigt vit
bortom åkrar och strandens blåa bård,
öppnar sin vida famn som en paradisets gård.
Väldiga vingars brus
ljuder som en psalm i vårlig kyrkosal.
Vildvacker björkportal
prålar i Fröfjordens sällaste ljus.

2. Till kvällen skall kyrkan stå
i belysning så bländande och vit,
vittna om ljus som då
med ett budskap kommer hit.
Så som en duvas flykt
kommer budet om frihet på vår jord.
Templet som folket byggt
skänker tro på Herrens Ord.
Psalmer och sång ger ton
och ett nattmoln i skyar bringar tröst,
sänder ett bud om tron
med en kyrkovalvens röst.
Bländande himmelskt sken
invid skyars rand och Vintergatans front,
står vid vår horisont,
strålar mot kyrkan när natten är sen.