Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Glänsande djupblå är Vänern om natten,
vågorna rullar mot mörk horisont.
Norrskenet står över avlägsna vatten,
rymden är ljus under stjärnhimlens front.
Sfärernas färger och rytmer ger mönster,
skänker förundran, ger natten en röst.
Molntappar svävar i natthimlens fönster,
vandrar med vårvindens värme och tröst.

Vågornas vandring i fullmånens timma
vaggar vår farkost i vindarnas takt.
Borta är höstens och vintrarnas dimma,
bränningar brusar med styrka och makt.
Mot frihetens vidder och skärgårdars drömmar
stävar vårt fartyg i vårnattens färd.
Fångad av vindar, av vågor och strömmar
leds vi mot drömlandets örika värld.

Där hav möter himmel i drömfagra vatten
tänjs horisontens och synrandens gräns.
Stjärnors kompass i den vårljusa natten
leder vårt fartyg som kommer på läns.
Himmelens lots visar väg, skänker styrka,
kom låt oss följa den kurs Han har tänkt.
Ljuset vid Vänern belyser Hans kyrka,
bländvitt är skenet som natthimlen skänkt.

Ekarnas skärgård är Skapelsens krona,
hundratals öar med kobbar och skär.
Skönhetens ängder som allt kan försona,
ligger i kustband dit vindarna bär.
Snart skall den lysa i vårarnas tempel,
Vänerlands sol i det blåaste blått.
Land där tacksägelsens ljus satt sin stämpel
över den rikaste gåva vi fått.