Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Till hänryckningstidens besjälade lundar
går gränslandets eviga brus från vår sjö.
Länkar till helhet när pingstdagen stundar
sitt ordlösa budskap till Berg och till Ö.
Vördnad och väntan i vindarnas fläktar
går bort mot ängar med vitsippors dräkt.
Markerna doftar av vårblommors nektar,
dofter som surrande humlor har väckt.

I Alltet av skönhet som pingsthelgen bjuder,
lyser allt skapat i vårhimlens glans. 
Skapelsen står i de vackraste skruder,
sakralaste bonad med yrande trans.
Ett bråddjup av andlighet, kärlek och längtan,
där Evighet anas i blommornas Sal.
En länk till det fagra som skälver av trängtan
där tystnaden dväljs i en prunkande dal.

En rodnande himmel i Vänerlands riken
bär floder av Ande, av kärlek och tro, 
när morgnarnas dimhav har lättat vid viken
och daggen på ängarnas gräs gått till ro.
I vitsippans lundar och skogarnas tempel, 
i vildvita landskap med läkande saft,
har kyrkorumsstillhet och tro satt sin stämpel,
evighets ljusning med vördnadens kraft.

Vilan i tystnad och försommarruset
bryts av ett dån när en stormvind drar fram.
Tungor av eld i  det bländande ljuset
går över bergens och åsarnas kam.
Flammor berättar om pingsthelgens under,
drar över Vänern med åskvädrets front.
Snart segrar solen mot blixtar och dunder,
helar och läker vid blå horisont.

Kom låt oss vandra vid Berg och vid stränder
i rytmen av gryning och skymning vid sjön,
lyssna till budskap som vågorna sänder,
skåda hur ekarnas klädnad blir grön.
Vandrarens längtan och Skapelsens under
tolkas av bränningars, strandskogars sus.
Minns att en vårnatt bär lyckliga stunder
invid vårt Vänerhavs bländande ljus.