Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Se över viken hur skimret vid Lurö
kämpar med mörkret i Värmländska sjön.
Hur skuggorna lägger sig tungt över Djurö,
sveper i dunkelblått kålländska ön.
Se hur de rasande stormvindars rusning
bildat vid Almaren yrande skum.
Avtar mot natten och far med en susning
bort mot den anrika gården vid Gum.

Upplev hur vassen vid Gumsvikens stränder
vaggas av vinden i midsommarnatt.
Se hur de skumrika vågorna sänder
bud till varandra och leker tafatt.
Minns att du skådat det eviga ljuset
borta vid Korset där klinten når strand.
Dröm att du dricker av vinet i kruset,
tar mjöl ur en kruka från Löftenas Land.

Tänk att den Heliga Elin om natten
fann en befrielsens källa en gång,
där bäck som flöt dystert i dunklaste vatten
sökt sig till Källan för skön växelsång.
Frigjord från snårskogens vindlande flöden,
fri ifrån gyttja, från ävja och dy,
kunde den sjunga om fornfolkens öden
muntert och ystert vid källornas by.

Kring källan låg doft från vår bördiga mylla,
från blommor som nyligen slutits till natt.
Och bäcken den ville en tjänande hylla,
en kvinna som samlat i Himlen en skatt.
Hon tytt sig till jorden att odla och skörda,
att dela med andra sitt skapade bröd.
Att dela med mänskor som tyngts av en börda
i tider med oro och svår hungersnöd.

Elin hon blickade ofta mot Kullen
med ögon som kosmiska vävar har sett.
Hon vårdade ömsint den kalkrika mullen,
förvaltade gåvor som Skaparen gett.
Vi lyssnar till vingslag från Almarens vatten
och tänker på Källan som tonar i blått.
En morkulla sträcker i högsommarnatten
och livet vid Vänern känns vänligt och gott.