Ett skepp kom fram ur solen och gav åt sagan form.
Det flög i vilda vågor som fötts i västlig storm.
Som solens eget fartyg i skön arkipelag
det styrde in mot Ekens sund och gjorde natt till dag.

Det kom för vindfyllt segel, och seglet bar ett kors,
till Vänirs fagra stränder som doftade av pors.
Kung Olavs stolta storskepp i fruktbarhetens sjö
kom stävande i vårens tid till Salighetens ö.

Strindekungens fartyg det lade sig till ro
vid land med stolta ekar och hagtornsvuxen mo.
Och kungens vittra hirdskald han strålade och log.
Av Ekens vackra stränder fick han aldrig nånsin nog.

En röst från kustens rösen och skärvstenshögars sång
berättar om de sagor som föddes här en gång.
Om bygdens stolta anor skanderar hög och häll
poem som hirdaskalden skrev när dagen blev till kväll.

Den strand som Sigvat skrev om så skönt vid kungens bord,
den finns vid Ekens skärgård och nämnes Spikefjord.
Den fjorden bär en krona av dikt och kunglig glans.
En pärla ibland sund och skär i skärgårdsöars krans.

Och seglar du i Vänern, där kristen vagga stod,
så far till fiskeläget, besök varenda bod.
I Spiken kan du fånga en fägring hundrafald.
Det tycker jag och säkert du, det tyckte Sigvat Skald.