Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

1. Som en svala i sommartrans,
som kom sent ifrån ingenstans,
seglar fartyget in och vänder.
Ankrar i Storekens skärgård för natt.
Likt en ärla i laber vind,
som flög särla till vårgrön lind,
har det kommit från fjärran stränder.
Sökt sig i lä invid Ekens alla gatt.

Nattbrisen kommer smygande,
vaggar skeppet till sommarsömn,
som den vore en fläkt från Himmelen
i pilgrimers dröm.
Vildgässen bort i Slottsviken
anar minnen från det som var.
De berättar om svunna tider,
om vår vallfarts flydda dar.


2. Ifrån Härbret i Spikens hamn
hörs vår vackraste sommarpsalm.
Ord från Kärlekens Högsta Visa
letar sig fram till ett vilande skepp.
Och den smäktande psalmens brus,
i den nordiska månens ljus,
ger åt pilgrimen själens lisa.
Tar om hans sinne ett salighetens grepp.

Över Storvänern står ett skimmer
som från ett falnande glöd.
Färgar vallfärdernas atoller,
målar natthimlen röd.
Väcker minnen ifrån ett kloster
och från en kyrka som byggts av sten.
Av de pilgrimer som har vandrat
i Lurö-månens sken.


3. I det flödande ljusets glans,
in bland öarnas fagra krans,
blickar pilgrimer bort mot Naven.
Tycker sig skönja en vitklädd gestalt.
Ifrån Härbret vid vikens rand
strömmar aftonsång över land.
Den ger ekon och går mot Skaven,
förkunnar om Löftet som överskuggar allt.

I öster det syns en stjärna,
som ger åt Högkullen färg.
Den berättar om allt som timat där
vid Löftenas berg.
Som vår måne den lyser klarast
vid landets stoltaste sjö
Ger välsignelse, skänker ljus
åt vårt Berg och åt vår Ö.