Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Natthamnens lyktor tycks lysa av frid,
väntar i tystnad på romningens tid.
Hällmarkens tall och Lindöns ek
drömmer i lönn om silens lek.
Ända från utposten vid Jarlehus
över till slottet som badar i ljus
lyser en måne så skimrande klar,
berättar om tid som var.

Rader av minnen drar fram över ön,
följer med vinden, far ut över sjön.
Flyger i pilgrimsbåtars spår
dit som ett öppet sinne trår.
Anar i fjärran en Andens atoll,
lyfter från världarnas strider och groll.
Skådar vid synrand en arkipelag
när höstnatten går mot dag.

Klippkust med hällkar och klapperstens vall,
strandskog med mjölon och lutande tall
skådar hur Vänerns vilda svall
letar sig in mot Vitehall.
Där vid vår storslagna, mäktiga sjö,
där strandlysing står på Lycksalighets ö,
gick vackra Anna i lövsal en gång
i svarthättans glada sång.

I fackelblomstrens förlovade land,
där eviga bränningar bryter mot strand,
gick det en färdväg till Guds hus,
belyst utav tillförsiktens ljus.
Stormdrivna fartyg låg ofta för natt
inne bland sunden och skyddade gatt
Kyrkan stod mäktig i natthimlens sken,
byggd utav Lurös sten.

Vid Klosterberget kan anas en sång
att sommaren kommer tillbaka en gång.
Att kärrmarkens skvattram lyser vit,
att bivråk och kärrhök kommit hit.
Fiskgjusen ryttlar och lärkfalken slår.
Lövängen dallrar av värme, av vår.
Kniphanen putsar sin frack och sin väst,
redo för sommarfest.

Vid Stenstaka brygga går gäddan på rov.
Luringen lurar och lyss till en spov.
Björkskogen står där vit och sval
borta vid Bastevikens sal.
Från Brattfjärdens lundar med hasselbukett
hörs ystra läten från sparvar och spett.
Bratten den skälver av sommarmystik.
Olvonens lund står rik.