Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Vi går genom leden på vägen till Heden
och lyssnar till storspovens drill från en mad.
I bländande ljus som från flertal av solar
står Olsson där nere vid stugan och gnolar.
En vårdag på Kullen i oxlars arkad.

Långt borta vid vallen går hästar i bete
och törnskatan lär sig att härma ett gnägg.
Brattforsen brusar och furorna susar.
Vårvärmen dallrar, förför och berusar
med doft från syrener och blommande hägg.

Från vårrusig vipa hörs varnande läten.
Den döljer sitt bo mellan tuvor och blad.
Olsson han dricker sitt kaffe och plirar,
han njuter av solen, han skrattar och firar
och hörde nog inte vad Hilda just bad.

Hasselbackstösen, som sjungit i kyrkan,
går trallande hem över ängar och lund.
Där gullvivan blommar och vitsippan blänker,
där går hon och sjunger och leende tänker
på dansen och transen i Zickermansgrund.

Bland Sankte Pers nycklar på slåtterängsvallen
skall blommor från körsbärsträd falla som snö.
Där svalorna minglar och humlorna singlar,
där ödlorna kilar och huggormen ringlar
skall ängarna dofta av nyslaget hö.

Till natten i hedarnas mytiska töcken,
när mångubben vuxit sig präktig och trind.
Då skall vi drömma och andas in minnen,
all skönhet beskåda med vidöppna sinnen.
I månsken som flödar vid hedmarkens grind.