Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Vi möttes under ekar vid Storängsbäckens ström,
du var så ung och vacker och livet blev en dröm.
Och  trastar hördes sjunga så fint i äng och lund
med bön till Livets Herre kom  trösta oss en stund.
För skogens sånger lät som en vacker aftonbön
en sommarkväll vid Vänern med utsikt bort mot Ön.
Och aldrig skall jag glömma ditt ljusa vackra hår
som blev min tröst, min ledfyr under många långa år.

Men nu har Herren kallat dig hem och du är död,
befriad från all sjukdom med smärtor och med nöd.
Så mitt i sorg och längtan jag väntar på ditt bud
att vi skall åter mötas i ett land med Livets Gud.
När kvällens sol har sjunkit vid Vänerns horisont
och nattens bleka stjärnor gömts i Vintergatans front,
då kommer vi att träffas i Himlens sköna land
precis som när vi möttes vid Vänerns sagostrand.