1. Han kom från doft av tjära, av havssalt och tång
till den stora insjöns stränder vid Kålland en gång.
Som en son av havens dans
och av Bohusbergens glans
så reste Harry Macfie mot en bygd i sommartrans. 
 
Han for i lövad droska i högsommarprakt
längs en landsväg som krumbuktar i underskön trakt.
Snart föll hästarna i trav
mot ett mäktigt innanhav
bortom åkerholmars grönska och en sjöskogs gröna lav.
 
Plötsligt skönjdes silhuetten av stormannagård
med dess åkrar och dess hagar vid strandängens bård.
Med en aftonsång så skön
hade Nonnens gått till bön
och det hördes vackra psalmer över gårdens stolta krön.

 
2. Och Harry togs emot som han vore en kung
av kusinerna på gården när natten var ung.
Över almars gröna tak,
över salar och gemak
gick Kållands granna måne upp och steg i sakta mak.
 
Han njöt av Kållands sommar i skön mosaik
från den körhästdragna droskan i blomprakt så rik.
Till en smyckad kyrkosal,
till ett herresätes bal
gick sommarns alla färder fram då aftonen var sval.
,
Vid Almeryds syrener ljöd syrsornas sång
och där mötte han en flicka om kvällen en gång.
De gick ner till Järnehus
i en aura av ljus
för att lyss till vind och vågor och till strandängsvassens sus.
 

3. Från videsnåren hörde de sävsparvars sång
vid en plats där munkar vandrat bland murar en gång.
Från en gammal glömd ruin
kom en aftonsång så fin
som den sjungits av en änglakör i ljusa sfärers lin. 
 
När skördetiden kommit och sommarn blev sen
lyste gyllenfagra åkrar i fullmånens sken.
Då var tid att ta farväl
och att önska allas väl
med vemodsfulla känslor av att lämna kvar sin själ.
 
Men Harry drevs av längtan till vildmarkens röst,
bort till skogar som fick färger och dofter av höst.
Och mot väster gick hans färd
till den vildmarkssköna värld
där han levde under många år långt bort från fest och flärd.