Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

En havsörn gått till vila vid Väner-kustens strand
där klippor stupar brant och vågor rullar in mot land.
I bränningarnas virvlar står sommarnatten ljum.
I klyftor och raviner pressas dyningar till skum,
Och stränderna står ljusa i Kinnevikens natt
när Väner-månen lyser vit vid alla skär och gatt.
Med längtan och med minnen från vårt vackra Vänerhav
går böner med tacksägelse för allt vad Herren gav.

Vi söker alltings mening vid bergens branta stup
och letar efter sanningen i havs och sjöars djup.
En hägring och en drömbild, en undervattensström,
kan sökas i det okända som i en vacker dröm.
Förundran inför gåtor och okänd horisont,
en spegelbild av sanningen invid en fjärran front,
en harmoni oändlig tycks hägra för vår syn.
Vi längtar kärlek, skönhet som ett tecken över skyn.

En fjäril sov i ljungen vid blommors kavalkad
i solens rytm, i vågors rytm, försänkt i drömmars rad.
Den drömde om en skönsång i bränningars musik,
förtrollande och vacker och var ingen annan lik.
Då svepte över ängar och var som dimmors dans
en sunnanvind som blåste varmt förutan dissonans.
En Gudsvind kom till Vänern och bar på ett missiv,
som skänkte alla människor ett övermått av liv.

Så gå vid Vänerns stränder i bländvitt gryningljus.
i vågors takt, i fager trakt med ädla lövträds sus.
Och vindens egna rytmer bär sfärers harmoni,
en gåtfullt lockande passion, förunderlig och fri.
Du fylls utav tillhörighet vid bäckars lugna porl
och når kaskader utav liv i lövens stilla sorl.
Naturen ger musiken, en tillgång över allt,
och kavalkad av blomster som belönar hundrafalt.