Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Det är vår över Salen och nere bland snåren
skummar bäckar och åar, som alltid om våren,
ner mot ekskog i knoppande lund.
Hör hur vårvinden spelar i björkar och alar
och hur strömmarna porlar i lövade salar
i den skälvande gryningens stund.

När en rodnad tar form över Berget i öster,
sjunger finkar och mesar med våryra röster
om det bländande vårljusets trans.
Se hur dunlätta molnen får bronsröda strimmor
och hur ängarna fuktas av flortunna dimmor
med metallblåa himmelens glans.

I balsamisk bouquet ifrån granar och tallar,
stiger vårsolen upp över åkrar och vallar
med en läkande, helande kraft.
Känn hur dofterna strömmar från hagar och ängar,
från de vita och blå anemonernas sängar,
från den savande lövskogens saft.

När en vårvind från Vänern drar in över Salen,
över Högkullens trollskog och ner emot dalen,
bär den ton från en urkristen sång.
Lyss till psalm som var sjungen av iriska fäder,
som spred Vishetens tro över byar och städer
och förändrade tidernas gång.

Ty det land som blev byggt invid Vänerhavs stränder,
utav kunskap och tro ifrån avlägsna länder,
blev de fyrtio kyrkornas land.
Längs med slingrande vägar med blommande renar
syns de kyrkor som byggts av platåbergets stenar
lysa vita i vårsolens brand.