Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Kornblixtar far över gatten,
lyser som vådeld i natten.
Storvänerns rand står i brand
bort över avlägsna vatten.
Elden har falnat och slocknat,
vissnat och tagit farväl.
Ekskogens sång ljuder matt,
förtonar i avskedets natt.

Pilgrimen läser i glöden
om vandrarnas sagor och öden.
Om vallfärd till främmande land,
om längtan, om sorgen och nöden.
Han vänder sin blick emot himlen,
när nattvinden viskar farväl.
Söker sin Herre i bön,
erfar den bedjandes lön.

Vandraren slumrar och drömmer
om allt som en sommarnatt gömmer,
när på en granrisklädd bädd
han stjärnljusets bägare tömmer.
Han anar vid ödsliga vidder
en rasbrant i fjälldalens rand.
En glittrande fjällbäck för bud
om Vägen till pilgrimers Gud.

Han drömmer om älvar och floder,
sitter vid farkostens roder.
Tycker sig skönja på strand
en skymt av Guds Heliga Moder.
Pilgrimen utmanar stormar,
orädd i farornas stund.
Eldarna kantar hans färd
bort emot Löftenas värld.

Drömmen är pilgrimens näring,
kampen är vandrarens bäring.
Gud finns i allt som förnims,
dold in i Storekens fägring.
Hjärtans och skatternas hemvist
gömmer agapefylld kraft.
Rymmer ett stort äventyr,
som börjar när morgonen gryr.

Här vid den vackraste fjärden,
den skönaste platsen på färden,
står han på Storekens strand
invid den utbrunna härden.
Tänker på Nidaros löften,
säger till Eken farväl.
Seglar på skönhetens sjö
bort ifrån drömmarnas ö.