Det flög en fågel till Kinda berg.
Till Kinda berg, till Kinda berg.
På Herrens uppdrag den flugit ut
att både tjäna och kalla.
I näbben bar den ett Himlens frö,
som den fört fram över land och sjö.
Den kom att bringa en glad tribut,
att Herrens nåd gäller alla.

Det flög en fågel till Kinda berg.
Till Kinda berg, till Kinda berg.
Den bar ett bud om osäglig kraft,
om en befrielsens bana.
Den förde med sig all form och färg
som kunde skapa ett andligt berg.
Ge spår av helhet som Eden haft,
som kunde spegla och dana.

Det flög en fågel till Kinda berg.
Till Kinda berg, till Kinda berg.
Åt evigheten den gav en röst.
Den tog Det dolda till ljuset.
Den gav oss Skaparens manifest,
som för all framtid Hans Ord befäst.
Den gav oss Sanningens ord till tröst
och värmde allt som var fruset.

Det flög en fågel till Kinda berg.
Till Kinda berg, till Kinda berg.
Den gav oss uppdrag i liturgin,
att allt som skapats förvalta.
Den gav vision om ett hav av ljus
som vi kan ana i Herrens hus.
Den gav en maning till poesin,
att allt Det dolda gestalta.

Det flög en fågel till Kinda berg.
Till Kinda berg, till Kinda berg.
Den bar ett levande Herrens Ord
som gav åt bokstaven vingar.
Åt alla mänskor den slog en bro
med en rättfärdighet byggd av tro.
Från alla kyrkor på Kinda jord
sig vackra lovsånger svingar.