Broder Per, du färdas ensam från den jord du skött och vördat,
upp till ljusa lätta skyar över Vimon går din färd.
Till ditt avsked sjunger åkrar i den mark du sått och skördat
och det suckar tungt i skogar där du haft din vackra värld.

Broder Per, vår värld vibrerade av vildmarksljusa drömmar,
när vi vandrade i skogar och vid tjädrars åkerteg.
Genom ljungbeklädda marker, över Skottlands vilda strömmar,
över Värmlands vida myrar tog vi ungdomslätta steg.

Broder Per, vi hörde vindsång från oändlighetens vatten
med en stämma ifrån Vänern så befriande och klar.
Upp ur vattenrika källor steg det dimmor upp om natten
och från vänlighetens gläntor fick vi fick vi fågelns fria svar.

Broder Per, vi hörde lockton ifrån skogbeklädda dalar, 
då de vinterstilla furorna stod badande i ljus.
När den vita vintermånen strött sitt sken i skogens salar
drog vi ut på jakt till köldskott bort från brasa, hem och hus.

Broder Per, jag fylls av minnen från vår barndoms vilda lekar,
från vår ungdoms alla äventyr och sommarprydda bord.
Aldrig bleknar våra drömmar men jag skyggar och jag tvekar
att berätta om en saknad, tyngd av outsagda ord