När vi går i Martorpsskogen bort mot Österplana vall,
ser hur höstens lövträd slösar med sitt guld.
Ja, då känner vi att alla utav Herren fått ett kall,
att till livet står vi alla i en skuld.
Att det landskap som vi vandrar i, ett Herrens manifest,
ger en aning om en mening, om ett mål.
Till det sköna i naturen är vi inbjudna som gäst.
Till Guds ära tänder vi ett pilgrimsbål.

Om än stigen känns oss lång
och om porten verkar trång,
går vi vidare i vind och sol och regn.
Och S:t Olof kan vi hylla med en enkel vallfärdssång,
med de vackra höstens astrar i ett fång.

Fastän steg kan kännas tunga kan de ljuda skönt som sång,
när man kommer med ett bud om goda ting.
Så skrev Paulus i brev till Rom för längesen en gång
och så känns det när vi tittar oss omkring.
För vid stigarna och vägarna till Österplana vall
där står ekar, där står lönnarna på rad.
Lika skönt som om de stod i salomonisk pelarhall.
Som rubiners färg så lyser deras blad.

Om än stigen känns oss lång…

Och vi fylls utav förundran hur en hagtornsväxt vid klint
kan bli vacker som en ståtlig terebint.
Hur den ljusa morgondimman över nejden hänger kvar
såsom Bibeln sagt att tidens gryning var.
Och från träden, som från Arken, flyger vackra duvor ut
och en regnbåge ger tecken om förbund,
ger en aning om ett löfte, om en Himmelens tribut,
om en blomstersållad äng i fager lund.

Om än stigen känns oss lång..

Vi kan vandra fram med Ljuset, det har Livets Herre sagt,
och det känns som höstens vindar är vår vän.
Och vi hyser ingen oro för vår Mästare har bragt
oss ett löfte och det löftet håller än.
Han har pekat ut den väg, som går till sanning och till Liv
och i Faderns hus finns härbärge och rum.
Så mot Österplana kyrka går vi fram med stolta kliv
och vi viker ej från stigen med en tum.

Om än stigen känns oss lång..

Mot kvällen när vi samlats invid Örnekulla ås
och när aftonsol gått ner bak Kullens topp,
då förstår vi vad Aposteln sagt om segerkrans som nås,
när man kämpat sig igenom livets lopp.
Och vi blickar ner mot gårdar i den trakt vi älskar mest,
där vi fattigdomen snuddade en gång.
Men där glädjen att få leva ändå kändes som en fest.
Där vi lärde oss att vandra med en sång.

Om än stigen känns oss lång...