Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

Augustimånen lyser över Österplana vall
och speglar sig i strömmarna vid Bratteforsens fall.
Den ger åt kalkstensklevorna ett sällsamt ornament
med skuggor och reliefer över Bergets fundament.
Ljuset flödar ymnigt över fuktäng, kärr och mad.
Det strålar såsom änglars dräkt vid oxlarnas arkad.
Forsens melodier rymmer dröm och elegi.
Dess röst från det förflutna blir en rytmisk fantasi.

Alvarsmarkens tunna jord får umbrafärgad ton.
Den gömmer stolta minnen från den äldsta kristna tron.
I kalkstensbrottens hällkar ryms dramatisk historik
men också mänskors drömmar om agapefylld mystik.
Månen lyser stor och rund vid Oxelbackens tak.
Augustis svala dimmor skimrar under stjärngemak.
Himmelen står öppen mot oändlighetens rum
och sommarnattens svaga bris känns helande och ljum.

Vallen syns oss jadegrön, beströdd av rosensten
med flätverk, slingor, rankor som den var en liljesten.
Till viloplats som drömmer skönt i salamandrars land
går toner ifrån kyrkan invid hedens norra rand.
De ljuder som de kom ifrån en mäktig katedral,
från kyrkosal som fyllts utav den vackraste koral.
Hela bygden lyser som den var en sommarpsalm
i harmoni med klangen ifrån kyrkoklockors malm.

Med markens röda stenar står vår kyrka i förbund.
Med styrka såsom stenens står den tryggt på kalkbergsgrund.
Förbinder oss med Löftet, det som ger oss tro och hopp,
som skänktes oss en gång då det gudomliga blev kropp.
En susning upp från Berget, från en skogklädd smultrondal,
ger röst åt det som varit, känns förenande sakral.
Den går till stenars rike genom öppen kyrkodörr
med hälsning till oss alla från det folk som levt här förr.

Som facklor som keruber tänt vid Livets helga led
så strålar det från kyrkan invid Österplana hed.
Höstens grödor lutar tungt vid Örnekulla gård.
De vajar skönt i takt med sommarpsalmernas ackord.
Till åkern som i månens sken står böljande och ljus,
till slåtteräng på vallen invid Oxelbackens hus,
till Himlens spegel, blå som den var gjuten av metall,
går böner från vår kyrka som nu lyser som kristall.