Med en skönhet utan like, med en fägring utan gräns
ligger Berget invid Vänerhavets strand.
Vårens vindkör skänker toner i en bris som hörs och känns
just när stjärnorna på himlavalvet tänds.
Vågor bryts i vita kammar när en kvällsvind går mot land,
vaggar stränderna till nattens ro och dröm.
Månens skära bär en hyllning till en anrikhetens strand,
sätter klevorna, ravinerna i brand.

Norrsken flammar över ekskog, över hedar, vall och äng
som en vådeld brinner himmel, moln och sky.
Skenet budar om en sommardröm så skön som blomstersäng,
vinden sjunger med den vackraste refräng.
Berget sluttar ner mot Vänern, havsörnsrikets sköna land,
i ett blomsterhav som speglar skyars glans.
Vårens sippor blåa, vita, sänder doft mot klippig strand.
Vindens körer sjunger lov till Vänerland.

Mellan vita björkars stammar lyser Bergets kvällssol röd,
barrdoft kommer ifrån skogarna i öst.
Fågelsträcken vajar fram i ljumma aftnars sista glöd,
över Vänerhav står kvällssky skir och spröd.
Kinnekulles vackra stränder, ädelskogar och alléer
bär historia från blomsterkungens tid.
Och vi gläds när vi berättar om det vackra som vi ser
på ett Berg där vänlig sommargrönska ler.