Vers 1 av 3

Hör hur hovarna klapprar i junidags kväll,
hur det ringer till Vesper bland gårdar och tjäll.
Lyss till klockornas klang upp mot Högkullens Sal,
över berget bland klevor och dal.
När Botanicus red genom löväng och lund,
då han rastade hästen i hagen en stund,
såg han glansen i väster från aftonsols glöd.
Över Vänern stod himmelen röd.
Det var då han förstod att vårt berg var berett
till den vackraste trakten han någonsin sett.
Och han greps intill tårar av Guds majestät,
då han gick i Den Allvises fjät.