Text: Arne Appelqvist   Musik: Katarina Torgersson

I den vidsträckta stormyrens gryningstimma
står den tvekande dagningens sällsamma ljus.
Försonat, förenat med högmossens dimma,
med daggens och synrandens guldstänkta strimma.
Förtäljer en saga om myrslåtterns tid,
om de strävsamma odlarnas id. 

Bortom laggkärrets gungflyn och dimslöjor tunna,
bortom videnas bårder och aspars arkad,
hörs snäppor och sävsparvar stillsamt förkunna,
att allt som är Skapat de vill oss förunna.
Som en myrslåtterns gåva, en sägnernas myr.
Som ett svindlande stort äventyr.

Där de gick att sitt starrgräs och kärrfräken skörda,
växer dytåg och vitag och blommande sälg.
Där de hävdat sin odling och bärgat med möda
och burit de fattiga nödårens börda,
står sommartid kabblekan, tätörten grant
i den grönskande myrängens kant.

Myren vaknar så sakta när solen stiger,
blir en tavla signerad av Skaparens hand.
Och den vindlösa morgonen bidar och tiger
långt borta från världarnas kamper och strider.
En stillhetens gryning med vidder och rymd
där vår skapelses Källa står skymd.

Över höljor och gölar i myrslåtterns riken,
över strängar och drågar i myrarnas land,
står ett Stillhetens skimmer i prakt utan liken
där frånflöden strömmar i bäckar och diken.
Men kallkällors flöde är Evighet likt,
gör det fattiga kärrvattnet rikt.

Mellan glasbjörk och högmossens mariga tallar
glänser hästhovar, tuvull och högvuxen starr.
Och långt bortom den mäktiga fornborgens vallar
står ett bländande ljus över åsar och knallar.
I sensommar sätter det ljungen i brand
invid myren i Stillhetens land.