När vi går i Martorpsskogen bort mot Österplana vall,
ser hur höstens lövträd slösar med sitt guld.
Ja, då känner vi att alla utav Herren fått ett kall,
att till livet står vi alla i en skuld.
Att det landskap som vi vandrar i, ett Herrens manifest,
ger en aning om en mening, om ett mål.
Till det sköna i naturen är vi inbjudna som gäst.
Till Guds ära tänder vi ett pilgrimsbål.

Om än stigen känns oss lång
och om porten verkar trång,
går vi vidare i vind och sol och regn.
Och S:t Olof kan vi hylla med en enkel vallfärdssång,
med de vackra höstens astrar i ett fång.