1. De vandrat oförfärat mot det land som Herren gav
vid randen av ett vatten, av ett mäktigt innanhav.
Hans löfte gav dem styrka och de leddes av Hans Ord,
att den som tror blir aldrig lämnad ensam på vår jord.
På hedmark och på hällmark med den röda stenens färg
de byggde sina hemman på det fagraste av berg.
De bröt den nya marken som de funnit i ett land
där solens ädla alster växte rikt ur Skaparhand.

Ur klippor vällde vatten fram mot lövad ekportal
och vildbinshonung flödade bland blommor i en dal.
Där reste de en minnessten in under ekars valv
till vittnesbörd om land, som fötts ur eld då jorden skalv.